I våra liv, vare sig det handlar om en familj eller vänskapsrelation, är kärlek och ansvar sammanflätade, genom att vi har en uppriktig önskan om att ta hand om och skydda dem vi älskar. Detta blir lätt en s.k. sten i skon, som gör upplevelsen så obeskrivligt stor av smärtan, i att förmedla ett sorgligt budskap. Då vi ställs inför det faktum i att möta de uttryck av sorg, som vårt bud frambringar vid ett dödsfall.
När ett dödsfall händer i familjen eller bland vänner, stannar livet tvärt och bär oss in i en tid där känslor väver sina nät omkring våra sinnen. Situationen vi möter vare sig det är som förälder, syskon eller på annat vis i nära relation, ställer oss otvivelaktigt inför en svår uppgift. I den stund vi skall bära fram budet om att någon lämnat livet och gått oss förlorade, slår medvetandet om vår ofullkomlighet hårt mot oss. Då i synnerhet med fokus på den vetskapen i att ställas inför den andres reaktion av sorg, där det ansvar och kärlek vi värnar om, nu tvingar oss att möta ren psykisk och fysisk smärta.
Vi skyddar och värnar om att ge livet en trygg och harmonisk resa fram, skapar förutsättningar och binder band med familj, vänner och omgivning. Allt som oftast talar vi om livet framåt, våra mål och förhoppningar. Allt för sällan, vilket naturligtvis är helt förståeligt, talar vi om döden och hur livet kan ta en annan väg. Vi möter dessvärre dödsfall någon gång i våra liv, ställs inför förluster som kommer ta sin plats i våra liv.
Reaktioner är så oerhört individuella, likaså hur och på vilket vis vi har förmåga att lämna ett dödsbud. Möta och förmedla till andra, ett slut på ett liv är inte lätt, nej snarare en av livets större utmaningar. Hur vi kan finna de rätta orden, hur vi kan stå inför effekten av dem eller framför allt, att samtidigt hantera våra egna känslor ur detta scenario.
Våra förmågor att respektera och arbeta med den inre ledsamhet, samt den hos andra personer, är en utmanande resa fram igenom. Känslor är vad de är och ingen har rätt att säga till dig hur du måste må eller hur du bör uttrycka din egen smärta i detta. Faktum är ofta, att om man inte vet hur man naturligt hanterar detta så kan man riskera att missförstå varandras uttryck för sorgen helt och med negativa konsekvenser som följd. Tillåt varandra att vara olika i reaktionen på dödsbud. Att sörja är en egen upplevelse, där dina reaktioner varierar stort. Detta oavsett tidigare erfarenheter i detta eller vart vi befinner oss i livet. Döden är allt som oftast en oinbjuden gäst, ett besök utan manus i vårt medvetande. Hur vi hanterar oss själva eller de omgivande berörda är i alla situationer en ny erfarenhet. Dock är differensen av sorgens aktiva framfart och påverkan delvis beroende på om vi både måste hantera budet fram och vårt egna mentala tillstånd i stundens varande. Där har vi ofta en inkörsport till obalans och missförstånd. Vi är inte alltid rustade med alla svar och förståelse för varandra under stress, som ett dödsfall startar. Dock finns några punkter att ta i beaktande här;
De starkaste egenskaper vi bär inför att förmedla en förlust av någon närstående, kan många gånger vara det mest elementära, som att ha tålamod och tid.
Inse vad det är som händer i den andre när vi berättar, ha tålamod med att saker sker efter hand. Förståelse att känslor, tankar som skall hanteras, tar tid.
Slösa inte energi på att försöka ändra den andres reaktion, som ilska, oro, agg och andra uttryck för sorgen. Dessa har sin plats och att försöka stänga av, blir aldrig en på sikt läkande process. Att lugna utan att bromsa är det bästa, känslor måste få utrymme.
Sorg kan få vara såväl tyst som bullrigt, båda lika utmattande. Alla tankar, känslor tävlar om vår uppmärksamhet och lämnar oss ibland ofokuserade på att skapa en plats av stillhet där våra frågor kan nå svar. För frågor kommer, stora som små och de måste inte besvaras förrän någon faktiskt tar sig tid att lyssna på svaren. Så återigen ha tålamod med att nå dit.
Att bära fram ett sorgligt bud är i alla aspekter en svår stund, vad vi bör bära med är insikten av att livet alltid handlar om möten och avsked. Förmågan att dra nytta av både goda och dåliga händelser, bestämmer graden av välbefinnande och hur vi återhämtar oss från svåra dagar och de svåra sakerna att förmedla. Allt i sin takt, till att vi kan landa och komma vidare i livet.
