Vanligen från ca 30.000 kr och uppåt. Då kan det ingå tex kista, kistdekoration, samt vissa nödvändiga transporter och bärare, dödsannons, ceremoni samt en enklare förtäring. Även begravningsbyråns arbetskostnader samt eventuella församlingsavgifter, tex hyra av församlingssal vid minnesstund . Eventuell gravsten och bouppteckning tillkommer däremot. En gravsten kostar från ca 5.000 kr och uppå. Priset på olika begravningar varierar oftast beroende på följande:
- Om det krävs flera eller långa transporter.
- Om hemförsamlingen debiterar höga avgifter eller kanske inga avgifter alls för extra tjänster.
- Dödsannonsens storlek och om man annonserar i flera tidningar.
- Om man önskar sång- eller musiksolister eller kanske en orkester.
- Om begravningen sker i annan församling än hemförsamlingen.
- Hur många gäster man bjuder och vad man bjuder på.
- Om man väljer en familjegravplats eller endast minneslund.
- Personen är ej folkbokförd i Sverige.
- Taxi eller hyrbilar.
Om man endast ser till priset kan det räcka med ca 13.000 kr. Då har man valt bort det mesta utom en enkel kista samt transport till närmaste krematorium utan någon begravningsceremoni. Nödvändiga handlingar och begravningsbyråns arbetskostnad ingår dock. Någon övre prisgräns för vad en begravning kan kosta finns egentligen inte.
Alla auktoriserade begravningsbyråer har en aktuell prislista som man kan ta del av för att få ett exakt pris på den begravning man är intresserad av.
Kostnaderna för begravningen tas normalt ur dödsboet, inte från de efterlevande. Om det saknas tillgångar i dödsboet kan de efterlevande ansöka om bidrag från kommunen. Kostnader för gravplats, kremation, ceremonilokal, vissa transporter samt lokal för visning av avliden är redan betalda genom begravningsavgiften som tas ut via skattesedeln. Begravningsbyrån hjälper till att reda ut de ekonomiska frågorna, liksom att se till att eventuella försäkringar betalas ut.
Många tror att begravningsbyråernas priser skiljer sig mycket åt. Det är fel eftersom många priser över huvud taget inte bestäms av byrån. Det är utlägg och förmedlade tjänster för dödsboets räkning. Exempelvis för dödsannonsen, blommorna, förtäringen på minnesstunden efteråt, bärarlag, solister, församlingens eller kyrkogårdsförvaltningens avgifter osv.
De flesta väljer därför den begravningsbyrå de får mest förtroende för. Ett bra sätt att bilda sig en uppfattning om begravningsbyråerna är att ringa till åtminstone ett par stycken. Eller varför inte besöka dem personligen om man har tid. Man kan fråga om priser eller be om informationsmaterial utan att behöva bestämma sig för just den byrån på en gång. Att fråga och be om informationsskrifter kostar inget.
De flesta anlitar en auktoriserad begravningsbyrå för den trygghet det innebär. Man vet då att byrån är underställd SBFs stränga regler när det gäller prisinformation, tystnadsplikt, etik, arbetsmetoder och utbildning samt hantering av reklamationsärenden och mycket mer.
En auktoriserad byrå är heller inte dyrare än vad de icke-auktoriserade är. Tvärtom, enligt de undersökningar som branschen själv gör då och då.
Om man anlitar en auktoriserad begravningsbyrå kan man vara säker på att bli seriöst behandlad. Byrån är underställd en mängd krav som ger de efterlevande den trygghet man vill ha. Bl a skall byrån ha en översiktlig prislista. Vid beställningen lämnas alltid en dokumentation över allt som man kommit överens om. Även priserna. De efterlevande kan därför i lugn och ro hemma gå igenom allt igen. Är det något man vill korrigera, är det bara att höra av sig till byrån.
Skulle man mot förmodan ändå ha något att erinra mot efter begravningen, är det viktigt att känna till att en auktoriserad begravningsbyrå rättar sig efter Sveriges Begravningsbyråers Förbunds (SBFs) egen reklamationsnämnd vars krav på byrån är mycket höga. Det går också att vända sig till Allmänna Reklamations Nämnden (ARN) med sina klagomål när det gäller begravningar, bouppteckningar och andra tjänster som köps av dödsboet. SBF garanterar att byrån följer ARN:s beslut.
En begravning är verkligen personlig, både med avseende på den döde som är huvudperson för sista gången, men också för de efterlevande. Men det är stor skillnad mellan olika begravningar och en begravning kan göras bättre eller sämre. Hur bra en begravning blir beror oftast på planeringen.
Viktigt är att alla som stod den döde nära får komma till tals när begravningen skall förberedas, även barn och ungdomar i familjen.
Som anhörig är det oftast inte möjligt att från början ha en uppfattning om hur allt skall vara och vilka alternativ som finns. Det är därför begravningsbyråns uppgift att hjälpa till med planeringen och ge goda råd baserade både på erfarenhet och kunskap.
Det kan gälla allt från hur bädden i kistan skall utformas och vilka kläder den döde skall ha på sig. Om man skall följa den döde i procession till kyrkan eller kapellet eller inte. Hur man skall ordna placeringen i kyrkan, vem som skall sitta bredvid vem. Vilken musik man tycker passar in på den döde. Om det finns vissa färger som man vill att kista och dekoration skall gå i. Vad man skall tänka på vid gravsättningen så att även den blir den bästa tänkbara?
Erfarenheten visar att man sällan ångrar det man gjorde, men ofta det man inte gjorde. En erfaren och kunnig begravningsbyrå är en garanti för att begravningen verkligen blir så bra som möjligt inom de ramar man tänkt sig och med de förutsättningar som finns.
Direkt efter begravningsceremonin har de flesta ett behov av att samlas och minnas den döde tillsammans. Man får också tillfälle att prata med släkt och vänner som man annars kanske inte skulle träffa. Att var och en går hem till sitt direkt efter ceremonin känns ofta inte rätt vid en så viktig händelse som en begravning.
Precis som det kan vara stor skillnad mellan olika begravningar, skiljer sig också olika minnesstunder åt. En minnesstund kan med rätt planering verkligen bli något att minnas. Och utan planering kan det bli något man lika gärna kunde vara utan. En kunnig begravningsbyrå hjälper till så att minnesstunden blir personlig och minnesvärd.
Det behövs ett i förväg uppgjort program, någon som ser till att programmet följs, en slags toastmaster eller värd. Man kanske skall sjunga något tillsammans, läsa en dikt, eller spela musik som den döde tyckte om. De som vill berätta något ur den dödes liv bör uppmuntras. Kanske man vill ordna ett minnesbord där man kan lägga ut blomsterhyllningar och minnesadresser. Vad skall man bjuda på? Kaffe och tårta passar inte alla tider på dygnet. Då kan en enkelbuffé kan vara både bättre och billigare än smörgåstårta. Hur vill man att uppdukningen skall se ut, samt hur skall gästerna placeras?
Allt hjälper byrån till med om man vill.
Hur man klär sig på begravningar påverkas av lokala seder, de anhörigas önskemål och personliga synpunkter. Hur formellt man behöver klä sig på begravningar varierar alltså, precis som vid andra högtider. Även för den som tycker att kläderna saknar betydelse eller om det inte finns några uttalade krav på klädseln, kan det kännas bra att bemöda sig lite. Det är ett sätt att förbereda sig själv inför begravningen, samtidigt som man hedrar den döde och tar hänsyn till de anhöriga och övriga gäster på begravningen.
Hur formellt man behöver klä sig på begravningar varierar. Men även när det inte finns några uttalade krav om klädsel, kan det kännas bra att klä upp sig. Det är dels ett sätt att förbereda sig själv inför begravningen, dels ett sätt att visa respekt och sitt deltagande.
Det vanligaste idag för män är mörk kostym (kavaj). Svart slips är alltid korrekt. De som tillhör de närmaste kan även ha vit slips.
För kvinnor kan det innebära, mörkt dräkt, klänning, kjol, byxor, mörka strumpor och en vit scarf alternativt halsduk.
Valfri klädsel innebär att gästernas klädsel är just valfri. Detta hindrar inte de gäster som vill klä sig formellt att göra det. När det står ljus klädsel eller sorgklädsel undanbedes innebär detta att ljus (valfri) klädsel påbjudes.
Barn kan alltid ha sina finkläder.
Sorgband används idag mer sällan men vi lever i en tid då prioriteringar, samhörighet, släktskap är någonting helt annorlunda än bara för några decennier sedan. För att kunna markera att man har sorg finns ett sorgband (tillhandahålls av auktoriserade begravningsbyråer) att fästa på blus, kavaj eller rockslag som en hjälp för en själv och till dem man möter. Detta lilla sorgband fästs med en pin med en fågelsymbol.
I t.ex sportsammanhang, då någon närstående till laget avlidit, kan laget bära ett brett sorgband på vänster arm.
Det är i första hand sorgehuset som flaggar, men även andra som vill hedra den döde och visa sin sorg kan göra det. Man kan också flagga på den dödes arbetsplats.
Flaggan hissas på halv stång vid två tillfällen: På dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp.
När man flaggar på halv stång ska flaggan först hissas i topp och sedan halas ner till 2/3 av stångens höjd. På fasadstänger ska flaggan däremot befinna sig mitt på stången. Innan flaggan halas ska den först hissas i topp.
Visa varandra överseende och generositet. Det är ett gott råd om de anhöriga är oense om sådant som rör begravningen. Oavsett orsak är det olyckligt om konflikter gör en svår situation ännu svårare.
Finns det problem som man inte kan lösa är det klokt att tala med begravningsbyrån. Här finns erfarenhet av hur man löser olika frågor och byrån förmedlar också kontakt med andra som kan hjälpa till och medla.
Nedan följer ett utdrag ur Begravningslagens 5 kap.:
”3 § Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, skall kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna. Om parterna enas, skall myndigheten fastställa deras överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås, skall myndigheten i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till länsstyrelsen.” Lag (1991:496).
4 § Länsstyrelsen skall pröva vem som skall bestämma om kremering eller om gravsättningen. Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning.”
Kyrkogårdsmyndigheten kan också frivilligt medla om tvisten rör annat än kremering eller gravsättning.
Den vanligaste orsaken till frågan beror på att den avlidne önskat bli nedgrävd eller utströdd i en minneslund. Kanske den avlidne av omtänksamhet om de efterlevande trodde att en skötselfri grav var det bästa för dem. De efterlevande skulle dock hellre se att gravsättningen skedde i en grav. Ibland finns det också redan en lämplig grav i släkten eller i familjen.
Om den dödes önskan skapar oro och tveksamhet hos de efterlevande bör man försöka tolka vad som låg bakom önskemålet. Om man då förstår att den avlidne genom sitt önskemål bara ville underlätta för de efterlevande och göra besluten lättare att fatta för dem, ja då borde man rimligen vara löst från den dödes önskan om den tvärtemot skapade oro, ångest och stor tveksamhet. Den döde skulle sannolikt aldrig ha uttryckt sin önskan om han eller hon nu levat och förstått att önskan fick motsatt effekt.
Om man däremot förstår att den döde skulle ha vidhållit sin önskan även om den gjorde de efterlevande ont, ja då skall man följa den avlidnes önskan om det är möjligt.
Här följer ett utdrag ur Begravningslagens 5 kap.:
”1 § När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.”
Den 15 mars 2012 fattade riksdagens beslut om ny begravningslag. Lagändringen trädde i kraft den 1 maj 2012. Enligt den nya lagen får tiden mellan dödsfall och gravsättning alt. kremering vara högst 1 månad, mot tidigare två månader. Riksdagens beslut om ny begravningslag påverkar allmänheten, sjukvårdhuvudmännen, begravningsbyråbranschen, trossamfund och begravningshuvudmännen.
Man bör dock inte dröja allt för länge med begravningen. Det känns ofta rätt att ordna begravningen så snart som möjligt för att den avlidne skall kunna komma till ro i sin grav. Många anser att den tid mellan dödsfall och begravning som vi oftast har i Sverige, mellan 11 – 14 dagar, är idealisk.
Om den avlidne gått ur Svenska Kyrkan eller aldrig tillhört den, har man ingen rätt till begravningsgudstjänst, dvs begravningsceremoni enligt Svenska Kyrkans ordning. Det innebär att man inte har någon rätt att få ha begravningsceremonin i kyrkan och ingen rätt till präst eller kyrkomusiker.
Däremot har man rätt till en grav på kyrkogården eller begravningsplatsen liksom rätt till allt som har med kremation och gravsättning att göra. Även om man inte tillhör Svenska Kyrkan betalar man en begravningsavgift via skattsedeln som normalt täcker kostnaden för upplåtelse av ceremonilokal, kremation, gravöppning och upplåtelse av grav under 25 år samt vissa transporter.
Det förekommer att den som lämnat Svenska Kyrkan ändå haft en kristen livsåskådning och därför önskat en kyrklig begravningsgudstjänst. I så fall är det oftast möjligt att tillgodose den avlidnes önskan. Olika präster kan dock ha olika uppfattningar om lämpligheten med att någon som inte tillhör Svenska Kyrkan ändå begravs i kyrkans ordning.
Den avlidne jämställs med icke-församlingstillhörig, varför dödsboet får räkna med att betala en avgift till församlingen för präst, organist, vaktmästare och kyrkolokal.
Själva begravningsceremonin kan ske i princip var som helst. Inomhus eller utomhus. I kyrkan eller kapellet, i hemmet, i trädgården, vid stranden, vid graven, i allmän samlingslokal som Folkets Hus, i klubblokal, i personalmatsal osv. Man kan naturligtvis inte ordna begravningen på en plats där den väcker allmän anstöt.
Vad gäller gravsättningen av stoftet eller askan finns dock regler. Ett stoft får endast begravas på en enskild eller allmän begravningsplats. För aska finns möjlighet, efter tillstånd från Länsstyrelsen, till utströende över öppna vatten eller naturmark. Tillstånd medges normalt aldrig för utströende på villa- eller fritidstomt, allmän plats och liknande.
Ur Begravningsförordningen: ”30 § Askan efter en avliden får strös ut på någon annan plats än begravningsplats, om länsstyrelsen i det län där det är meningen att askan skall strös ut ger tillstånd till det.
Tillstånd får meddelas bara om den plats där askan skall strös ut är lämplig för ändamålet och om det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt.
Det finns inga formella hinder mot begravning i öppen kista. Vare sig under ceremonin eller vid gravsättningen. Öppen kista är dock ovanligt i Sverige varför det krävs att alla inblandade är informerade och väl förberedda. Det gäller såväl präst, vaktmästare och kyrkomusiker som begravningsgästerna. Begravningsbyråerna hjälper till att ordna alla förberedelser som är lämpliga.
Han får ligga kvar i kylrummet på sjukhuset (högst en månad) tills ni i familjen bestämt er för var och när begravningen ska vara samt valt kista. Begravningsentreprenören åker sedan till sjukhuset och kistlägger honom i svepskjorta, lakan och täcke eller så kan han kläs i egna kläder. Då finns det också möjlighet att ta ett personligt avsked. Därefter transporterar begravningsbyrån honom till bisättningsrum (kylrum) i nära anslutning till platsen för begravningsceremonin, oftast en kyrka eller kapell.
Ja det får du, men generellt är det inte tillåtet att förvara urnan hemma (såvida inte resan kräver det) så Du måste kvittera ut urnan samma dag du reser och lämna den till kyrkogårdsförvaltningen på den andra orten när du anländer.
Jag är en ensamstående kvinna som saknar nära släktingar. Jag har en god vän som jag litar på och som jag vill ska sköta om min begravning när det är så dags. Om nu min vän avlider före mig vad händer då? Vem har ansvar för att jag får en begravning?
Det är bra att det finns någon som du kan prata med i livstid men det bästa är att du skriver ner dina tankar kring begravningen.
Hos begravningsbyråerna finns olika sorters Livsarkiv där man kan skriva ner hur man vill ha sin begravning, vem som har rätt att ombesörja den, om man har önskemål om gravplats och så vidare. För att vara säker på att ens önskemål efterlevs kan man sedan förvara ett exemplar hos begravningsbyrån som bevakar att det används den dag man dör. Om din vän inte lever den dagen är det kommunen där du bor som har det yttersta ansvaret att begravningen blir utförd.
