Vårljuset väcker stilla upp frusen mark och genom kala träd spelar solens strålar en dans av hoppfullt liv. Isen på sjön släpper stilla strandkanten och speglar den blå himlens färger på sin blanka yta. Jag blickar ut över isen och ser förändringen som kommer.
Det vänder och jag sätter mina fotsteg ner på vägen tillbaka.
Då livet styr oss in på att möta en svår situation, krävs många gånger en stor portion vilja, ork och mod, till att möta detta. Förmåga att kunna reflektera, förstå och landa i det som hänt.
Att finna vägen tillbaka till livet, det som blev och skapa en vilja att ta sig vidare där, är en av livets stora utmaningar. En utmaning som kräver, att vi förstår hur detta grundar sig i vad som finns inombords i oss och inte på vad som finns utanför. Vägen tillbaka efter en förlust grundar sig inte på vad man har utan på vad man är.
Många gånger står vi oftast i en gemenskap i sorgen, men det finns även de som möter sorgen helt i ensamhet. Kanske saknas familjebilden eller nära anhöriga, vänner och annan omgivande krets. Sorgen i sig, har ingen egentlig graderingsskala, utan är i sin process en och samma, det är vi som bär sorgen som utgör dess omfattning och skillnader. Hur vi möter, hanterar, agerar och tar oss igenom, grundar sig ofta på självkännedom och insikter. För att möjliggöra att de olika stegen vidare på vägen tillbaka ska bli möjlig, är faktiskt stunder av ensamhet en av de fundamentala byggklossarna vi bör värdesätta. Stunder av ensamhet där vi inte flyr undan våra reflektioner och känslor, utan ger oss utrymme att möta och hantera dem. En ostörd stund där vi kan identifiera och se vilka styrkor vi bär, men likaså se våra svagheter och därur själv nå svar på hur vi vill förbättra, uppnå och ta ansvar för vårt eget jag. På något vis sluta fred med ensamheten, lyssna till oss själva utan att behöva få kvittens utifrån eller bli avbruten. Se dessa stunder som en viktig process i att finna en väg tillbaks. Vikten av att få stöd ifrån din omgivning är givetvis av betydelse, men då vi ibland inte får den ynnesten, så är tanken på stunder av ensamhetens varande ett viktigt värde att göra sig medveten om. Dock är vikten av att som egen individ ta sig igenom processen med ett öppet sinne till att möta sig själv, en betydande grundsten att lägga som grund på vägen tillbaks. Att nå en vändpunkt i en sorgeprocess innebär inte att vi förminskar förlusten, utan att vi skapat en möjlighet att värdera vårt liv som blivit. Då vi skapar en ny värdesyn på vår tillvaro, når vi en viktig komponent i livet. Genom detta skapar vi förutsättningar att möta förändringar och se livet ur ett annat perspektiv. Ta till oss förändringarna som skett i vårt dagliga liv och i våra mellanmänskliga relationer.
Stunder av ensamhet, skapar och klargör vem vi är och lägger grunden till vägen tillbaka.
